Radiatorns värmeavledningsmetod

Jan 05, 2025 Lämna ett meddelande

Värmeavledningsmetoden hänvisar till det viktigaste sättet på vilket kylaren sprider värmen. Inom termodynamik är värmeavledningen överföring av värme, och det finns tre huvudsakliga sätt för värmeöverföring: ledning, konvektion och strålning. Överföringen av energin genom materien eller när materien kommer i kontakt med materien kallas värmeledning, som är den vanligaste formen av värmeöverföring. Till exempel tillhör den direkta kontakten mellan CPU -kylflänsbasen och CPU för att avlägsna värmen till termisk ledning. Termisk konvektion avser hur en flödande vätska (gas eller vätska) överför värmen längs en tropisk stig. I kylsystemet i ett datorfall är den vanligt använda metoden "tvingad termisk konvektion" där en kylfläkt driver gasflödet. Termisk strålning avser överföring av värme genom strålning, varvid den vanligaste är solstrålning. Dessa tre värmeavledningsmetoder är inte isolerade, och vid daglig värmeöverföring förekommer de alla samtidigt och arbetar tillsammans.
I själva verket kommer nästan alla typer av radiatorer att använda ovanstående tre värmeöverföringsmetoder samtidigt, med olika tonvikt. Till exempel, i en regelbunden CPU -kylfläns, är CPU -kylflänsen i direktkontakt med CPU -ytan, och värmen på CPU -ytan överförs till CPU -kylflänsen genom termisk ledning; Kylfläkten genererar luftflöde och bär bort värmen på ytan av CPU -kylflänsen genom termisk konvektion; Flödet av luft inuti chassit bärs också bort av termisk konvektion, som tar bort värmen från luften runt CPU -kylflänsen tills den når utsidan av chassit; Samtidigt kommer alla delar med höga temperaturer att avge termisk strålning till de omgivande delarna med låga temperaturer.
Värmeavledningseffektiviteten för en kylare är relaterad till parametrar såsom värmeledningsförmågan hos kylarmaterialet, värmekapaciteten för kylarmaterialet och värmespridningsmediet och det effektiva värmespridningsområdet för kylaren.
Enligt hur värme tas bort från kylaren kan den delas upp i aktiv värmeavledning och passiv värmeavledning. Den förstnämnda är vanligtvis luftkyld kylare, medan den senare vanligtvis är kylarfenor. Ytterligare underavdelning av värmespridningsmetoder kan delas upp i luftkylning, värmelör, vätskekylning, halvledarkylning, kompressorkylning och så vidare.
Luftkylning är den vanligaste och mycket enkla metoden, som är att använda en fläkt för att ta bort värmen som absorberas av kylaren. Det har fördelarna med relativt lågt pris och enkel installation, men det är mycket beroende av miljön, såsom hög temperaturökning och överklockning, vilket kommer att påverka dess värmeavledningsprestanda i hög grad.
Ett värmeledning är en typ av värmeöverföringselement med extremt hög värmeledningsförmåga. Den överför värme genom indunstning och kondensation av vätska i ett helt sluten vakuumrör. Den använder vätskeprinciper som kapillärsug för att uppnå en kyleffekt som liknar en kylkompressor. En värmeväxlare som består av värmeledningar har en serie fördelar som extremt hög värmeledningsförmåga, goda isotermiska egenskaper, justerbart värmeöverföringsområde på både varma och kalla sidor, långdistansvärmeöverföring och temperaturkontroll. Den har också hög värmeöverföringseffektivitet, kompakt struktur och låg vätskemotstånd. På grund av dess unika värmeöverföringsegenskaper kan rörväggens temperatur styras för att undvika daggpunktskorrosion.
Flytande kylning är användningen av vätska för att kraftfullt cirkulera och ta bort värme från kylaren under pumpens drivkraft. Jämfört med luftkylning har det fördelarna med tystnad, stabil kylning och mindre beroende av miljön. Men priserna på värmeledningar och vätskekylning är relativt höga, och installationen är också relativt mer komplicerade.
När du väljer en kylare kan du välja efter dina faktiska behov och ekonomiska förhållanden, och principen är att den är tillräcklig.